onsdag 8 februari 2017

Ont ska med ont fördrivas


I måndags genomförde jag ju mitt första bodypump-pass på ca 20 år! Kroppen var helt slut när jag kom hem på kvällen. Och igår började den berömda träningsvärken krypa inpå. Framför allt satte den sig på låren och rumpan (skinkorna). Visst jag kände av mina triceps, och så "fästet" på framsidan av kroppen, mellan brösten och axlarna... Och det blev lite värre ju längre dagen gick. 

I morse när jag vaknade var jag riktigt riktigt stel i mina lår. Jag tog mig upp ur sängen med viss möda, nej jag ljuger inte så illa var det. Den stora pärsen var när jag skulle knyta mina kängor. Jag var tvungen att sätta mig på en stol för att klara av det. Promenaden till busshållplatsen var en plåga då det är motlut typ hela vägen.

Nu var jag inte det minsta förvånad över den här träningsvärken. Jag har till och med förväntat mig den... Men, det sägs ju att det bästa man kan göra när man har träningsvärk är att röra på sig. Så i morse packade jag träningsväskan. Planen var ett lättare pass på löpbandet, läs promenad ca 20 min, antingen på lunchen eller efter jobbet. Jag skulle självklart kunna promenera ute och samtidigt få frisk luft, men det var så rackarns kallt idag. Och kombinationen kyla och stela muskler är ingen höjdare.

Jag tog beslutet att gå till gymmet på lunchen. Då är det ju liksom avklarat. Jag bytte om på jobbet och stapplade iväg till gymmet. När jag skulle gå ner för trapporna för att ta mig till omklädningsrum och gym ville jag nästan börja gråta, så ont gjorde det i musklerna!

Väl inne på gymmet var planen 20 min promenad på löpbandet. Så jag började promenera. Men när jag passerat 5 min tänkte jag att jag kan ju alltid testa att jogga lite. Så när klockan slog 10  minuter ökade jag hastigheten och började jogga. 2,5 minuter blev det. Sedan promenerade jag 2,5 minuter, joggade 2,5 minuter, promenerade 2,5 minuter, joggade 2,5 minuter promenerade, 2,5 minuter joggade och avslutade med 2,5 minuter promenad.

Det blev dock till att leta fram krigaren och tävlingsmänniskan i mig. Och jag är så glad att jag orkade 30 minuter totalt på löpbandet med 10 minuter jogging. Nu vet jag att det någonstans gömt i mig finns en liten fighting spirit, som får mig att pressa mig lite lite till...

Under eftermiddagen blev mina lårmuskler stelare och stelare, och när jag satt vid mitt skrivbord och jobbade, och jag skulle dricka lite vatten, så orkade jag knappt lyfta vattenglaset...

Nu så här på kvällskvisten så gör det riktigt ont när jag reser och sätter mig. Men annars är det rätt lugnt i benmusklerna. Jag är dock trött i armarna känner jag. Men, imorgon är nog träningsvärken på väg bort igen...

Jag är så stolt över mig själv som faktiskt tog mig till gymmet och genomförde detta pass, trots enorm träningsvärk. Det var inget jättepass, men det genomfördes och det blev bättre och längre än jag förväntat mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar