Lite omtanke

När jag var ny inne på kontoret i centrala staden så gjorde jag misstaget en gång att inte sätta på en kanna kaffe när jag kom till jobbet. Jag var nämligen först på plats. Jag brukar skämtsamt säga att det var nära att jag blev lynchad på grund av denna miss. Jag trodde i min enfald att det var de som hade kontorsveckan, alt att den kaffedrickare som kommer först till kontoret sätter på kaffet.

Nu vet jag ju bättre. Och då jag väldigt ofta är först på plats, så ingår det numer i min morgonrutin att sätta på en kanna med kaffe. Det som är lite roligt, är att jag, som inte dricker kaffe, och inte kommer att göra det heller - ja, jag har testat, är den som klarar av maskinen bäst. När de andra brygger kaffe blir det nio gånger av tio (massa) sump. Men, det gäller ju att inte ha bråttom när man måttar kaffet och häller i det i filtret och sedan sätter in filtret i maskinen. Det måste vara jämvikt i kaffet och man får lirka lite med filtret så att det är "rakt" i hållaren. Annars så glider det och kaffet rinner utanför filtret och rätt ner i "kannan". Men, jag har alltid fått beröm för mitt kaffe. Mormor lät ingen annan brygga kaffe om jag var hemma hos henne. Tanterna och farbröderna njöt av mitt kaffe på "hemmet". Så jag skulle kanske byta karriär och bli barista. Eller inte. Bryggkaffe är vad jag klarar av!

Det har även blivit lite av mitt signum att sätta en lapp på kannan med det nybryggda kaffet. Jag vet att jag i alla fall skulle uppskatta att veta att kaffet i kannan är nybryggt.