Tisdag och korta intervaller!

Ni som känner mig vet att jag inte tycker om tisdagar. Och ni har även förstått att jag inte gillar korta intervaller. Lägg därtill att det har regnat idag. Då kan ni själva räkna ut på en skala hur mycket jag kände för att träna tidigare idag.

Men, jag känner mig själv, och skulle jag skippa träningen idag för lite regn, så kommer jag inte komma iväg imorgon heller, vilket innebär att torsdagen blir det nog ingenting heller, för då har jag redan kommit lite i ofas. Och så är det slut på träningen på flera månader igen. Det är tyvärr så jag fungerar. Så, efter veckomötet på jobbet så var det bara att byta om, snöra på sig joggingskorna och ge sig ut i regnet. Som tur är så var det sånt där fint regn, typ sommarregn, fast i september... Efter knappt halva tiden så slutade det faktiskt att regna. Idag hade jag lite ont om tid gällande träningen, då mötet drog ut på tiden och jag lovat att lösa av en kollega kl. 13.00 så att hon fick lunch, så det blev ingen runda runt Rocksjön. Utan det blev utefter Vätterstranden i stället. Inte fy skam det heller!

Dagens pass var då enligt "Stora Löparboken för kvinnor" korta intervaller och var fördelat enligt följande:

Uppvärmning - 10 min promenad

Korta intervaller - 15x30 sek löpning med 30 sek aktiv vila (promenad) efter varje löpintervall

Nedvarvning - 10 min promenad

Total tid: 35 minuter

Total sträcka: 3,75 km

Idag var första gången som jag kände att jag faktiskt fick lite fart när jag körde intervallerna. Jag kan inte påstå att det gick fort, ack nej, men jag kände att jag orkade trycka på lite! Att medelhastigheten inte var så hög, då jag räknar med uppvärmning, nedvarvningen och vilan i tiden och sträckan, det spelar ingen roll. Det kändes som jag fick upp lite tempo, och det är det viktigaste!

Jag har upptäckt en annan sak, förutom att jag har väldigt svårt att få till någon riktig löpkänsla när jag kör intervaller, och det är att jag springer väldigt hårt. Jag tar liksom i vid varje steg och jag dunkar i underlaget som bara den. Detta gör förstås att jag inte heller riktigt hittar rytmen. Men, det kommer kanske ordna till sig det med.

En annan kul sak är att det här är andra passet i rad då jag inte vill lägga mig ner och dö direkt efter passet. Nej, jag har liksom lite lite krafter kvar. Och då har jag ändå inte softat utan kört på! Och jag börjar få tillbaka löpglädjen. Den jag hade när jag var yngre. Fast det är inte så konstigt, för jag är ju uppe vid 5 km och nosar nu!

På torsdag har jag träning igen och då står det "Jogga lätt 3 km" på träningsprogrammet. Jogga lätt och 3 km är inget som existerar för mig. Än. Jogga 3 km är vad det blir.