Dagens träning!

Bilden till vänster: Munksjöbron, där målgången för
halvmaran är. Övre till höger: innan passet. Nedre till höger:
efter passet och nedvarvning. På väg att hämta lite käk...

Måndagar har ju gått och blivit min bodbypumpdag. Jag har ju ändå tränat bodypump tre måndagar i rad nu. Men idag hade jag inte möjlighet till det, då det var ett litet kvällsmöte inplanerat. Jag skulle självklart bara kunnat skippa träningen idag. För jag har tänkt att köra bodypump på torsdag istället. Men det var inget alternativ. För om jag skippar ett pass, så skippar jag lätt nästa. Und so weiter...

Från början var planen att köra ett pass på löpbandet på 30 min på lunchrasten. Men, så igår så slog mig tanken att jag måste börja springa utomhus. För om jag bara kör löpband så blir jag bra på just löpband. Och jag vill ju få till löpningen på asfalt och grus. Den där löpningen som jag egentligen bara älskar! Men, som jag av flera anledningar helt tappat. Att jag väger x antal kilo för mycket gör ju inte saken bättre... Så igår packade jag träningsväskan för utomhuslöpning.

Så ni kan ju gissa hur taggad jag var på att kubba utomhus när jag upptäckte att det regnade. Att jag knappt tog mig upp för backen till bussen imorse, gjorde inte saken bättre. Förmiddagen på jobbet gick rackarns fort och helt plötsligt var det dags för lunchrast. Jag visste att det var regnigt och ruggigt, men det var bara att ta på sig löparoutfiten och snöra joggingskorna. Jag hade redan från börjat planera att gå och jogga runt Munksjön. En sträcka på ca 5 km. Jag visste att det skulle ta ca 40-45 minuter. Hur lång lunchrast jag har? 1 timme. Och ja, jag måste även duscha och äta något. Men, då jag jobbade lite igår (ca 30 min) och med övertid ikväll på 2,5 timme, så är det inget problem med en längre lunch. Är det en dag då jag har mycket att göra, så lägger jag självklart inte in ett så här långt träningspass på lunchen.

Jag kickar igång en spellista på Spotify, kör en liten uppvärmningspromenad på ca 5 min innan jag börjar jogga. Efter typ halva första låten på Spotifylistan så vägrar mobilen spela mer. Jag blir självklart småirriterad. Men, jag har varit med om det förut. Inte att den lägger av så snabbt men ändå. Tror det har med vibrationerna att göra då jag hade mobilen i en byxficka... Det var bara att mata på där i småregnet. Rundan påbörjades precis vid/under Munksjöbron och sedan sprang jag söderöver mot Munksjöstaden (ni som bor i Jkpg-trakten vet vad jag pratar om) och målet var att orka jogga först till Shellmacken och om det mot all förmodan fanns lite energi kvar till "toarullen". Och det gick bra. Jag orkade till och med en bit längre än till "toarullen". Men sedan tog det typ tvärstopp. Det var bara att börja gå. Därefter var det blandat med jogging och promenad. Bitvis gick det väldigt väldigt långsamt, men jag kämpade mig ett par meter längre än jag trodde jag skulle orka vid varje joggingsektion. Och det är skönt att veta att den där kämpaglöden finns någonstans långt där inne. Jag tog helvarvet runt Munksjön och stängde inte av klockan förrän jag var tillbaka där jag började. När jag kikade på mobilen så säger GPS:en att jag tillryggalagt en sträcka på 5,8 km. Tiden var 45 min 50 sek. Jag vill inte tro på att den sträckan stämmer. Jag vill ha att den är lite kortare. Så det blev till att kolla hur GPS:en mätt på Funbeat när jag var tillbaka. Och, jag kan inte se att GPS:en gjort några utsvävningar. Så sträckan stämmer kanske trots allt.

Rundan...

Tiden är ingen höjdartid, men just nu är inte tiden det viktigaste. Varje löpsteg jag tar är en seger. Och att jag i alla fall orkade lite drygt 2 km innan jag behövde "stanna" och gå är jag mer än nöjd med. När jag är tillbaks från Gran Canaria, då börjar uppladdningen på riktigt inför halvmaran. Då måste jag få till minst ett par löppass i veckan. Samtidigt vill jag fortsätta med Bodypumpen och spinningen...

Skönsång!

Ber om ursäkt för den dålig bildkvalitén.

Igår besökte Tommy Körberg och Peter Dalle Jönköpings Konserthus. Jag var (självklart) på plats. Jag älskar herr Körbergs röst! Det här var inte en renodlad konsert där Körberg sjöng hela tiden. Nej här blandades sång och musik med humor.

Ska jag vara helt ärlig så var det inte den bästa föreställningen jag sett. Det var lite för lite "kända" låtar från Körberg. Men, å andra sidan var jag beredd på detta. Det var absolut inte dåligt, och Peter Dalle drog ner en hel del skrattsalvor och applåder, men han gav oss även lite att tänka på...

Jag fick ju i alla fall höra "Stad i ljus" och "Fait Accompli", så jag kan inte klaga allt för mycket. Föreställningen får en stark trea i betyg. Och, Körberg är ju alltid Körberg! :-)

Skrytinlägg!

Japp, det här är ett rent och skärt skrytinlägg! Jag är så sjukt nöjd med morgonens/förmiddagens träningspass! Jag har ännu inte kommit så långt att jag tycker det är kul att gå och träna. Men, jag har kommit så långt att jag tycker det är kul när jag väl är på plats. Och känslan efteråt...

Idag krävdes det lite övertalning hos mig själv. Hur som helst. Jag tog 8.45-bussen in till city. Och 9.30 hade jag klivit upp på löpbandet. Målet med passet på löpbandet var att orka jogga i 1 km i sträck. Nej, det är kanske inte så mycket. Men, för min del betyder det otroligt mycket. Då jag älskat (älskar) att springa så är det lite knäckande att inte ens orka typ 1 km... Och nu har jag ju halvmaran framför mig...

Jag började med 5 min uppvärmning i form av gång på bandet, sedan satte jag igång att jogga/springa. 1 km var inga som helst problem! Så jag fortsatte. Och fortsatte. Trots att tröttheten började kicka in runt 1,5 km så fortsatte jag. Jag peppade mig själv att orka ytterligare 100 m, och ytterligare 100 m... Till slut hade jag kommit upp i 2,2-2,3 km någonting. Det kan ha varit längre, jag glömde notera vad sträckan hamnade på när jag var klar med löpningen... Jag mäktade kanske med bortåt 2,5 km... Totalt blev det iaf 3,6 km på 29.55.

Efter löpbandet och med svetten rinnandes i ansiktet, utefter ryggen och andra ställen på kroppen, gav mig på att styrketräna lite. Gudarna ska veta att det inte är några direkta vikter att prata om. Men, för varje repetition jag gör, desto starkare blir jag. Och jag vet att jag snart kan öka vikterna. Och med tanke på att jag ju även kör Bodypump, styrketräning i grupp, så tror jag att det snart börjar ge resultat och jag kan börja lägga på lite...

Det blev följande övningar på styrketräningen idag:

Bröstpress

Rodd med brett grepp

Rumpa

Torso

Utfall

Insida och utsida lår

Axlar

Det blev 50 min styrketräning till slut! Det längsta jag gjort på år och dag minsann! :-)

Biobesök

För 21 år sedan såg jag Trainspotting för första gången. Jag såg den t.o.m. på bio! Filmen fastnade för alltid i mitt medvetna, och den har kommit att bli en av mina favoritfilmer! Idag var det dags att se uppföljaren!

Första Trainspotting filmen blev något av ett kulturellt fenomen. Som SVT skriver: Ingen hade sett en explicit komedi om fattiga skotska heroinberoende tidigare, särskilt inte med ett av den tidens coolaste soundtrack.

Det är dock svårt att ta in att det faktiskt var 21 år sedan jag för första gången träffade Edinburghs heroinpundare Renton, Spud, Sick Boy, Tommy och deras sociopatkompis Begbie? Men, så är det! :-)

Det var ett kärt återseende, och det är kul att alla utom en av huvudkaraktärerna är med i den här filmen. Filmen håller inte riktigt lika hög klass som den första. Men, å andra sidan är det svårt att göra en uppföljare. Och vi får inte glömma att karaktärerna blivit 20 år äldre, och kan ha förändrats...

Nu ska jag gå och lägga mig, men innan jag somnar ska jag gå igenom filmen lite och se vilket betyg den landar på till slut...

OMG!

Ikväll var det dags för ett litet "nätt" spinningpass på 30 minuter. Men tro nu inte att det är något soft pass bara för att det bara är 30 minuter. Ach nein! Det här är ett intervallpass, bestående av åtta låtar! I varje låt är det två till tre intervaller med rejäla pulshöjare, som är 20-70 sekunder långa. Det var samma (ruskigt bra) låtar som förra veckan. Och jag gillar verkligen när det är samma låtar under en period, för då vet jag vad jag har framför mig!

Idag fick jag inte ordning på pulsbandet, hur svårt det nu kan vara, så hur mycket jag än trampade så kom jag inte upp i mer än knappt 80 i puls! Men, jag vet att pulsen var sjukt mycket högre än så!

När sista låten (Darude - Sandstorm) och passet var över, så var jag så trött att jag knappt tog mig av cykeln. Jag hade en lätt illamående känsla 15-20 minuter efter passet. Snacka om att ta ut sig!

Men, jag kan väl säga som så här. Att även om jag bara kört två pass så inser jag hur mycket jag saknat och älskar spinning! Jag hoppas verkligen att gymmet jag hänger på fortsätter med det här spinningpasset. Enda nackdelen är att det inte är förrän 18.30. Jag hinner inte hem mellan jobbet och spinningen, så jag har hängt på jobbet i väntan på spinningen... Eller hem hinner jag väl. men det blir bara till att kasta i sig något att äta och sedan i princip ge sig av till bussen mot stan igen...

Vilken vecka!

Vilken vecka jag har! Det är typ fullt ös medvetslös hela veckan! Både på jobbet och privat.

Det har varit en ganska lugn period för min del på jobbet, men nu börjar har vårens alla konserter och föreställningar dragit igång, och höstens föreställningar ska läggas upp i biljettsystem och hemsida!

Som jag skrev ovan så är det fullt ös även utanför jobbet den här veckan.

Igår körde jag Bodypump igen. Det var tredje gången. En del övningar sitter. Andra är fortfarande i princip omöjliga. Och för att göra det ännu lite roligare så hade ledaren bytt ut ett par övningar!

Ikväll var det bokcirkel. Imorgon har jag bokat in mig på ett spinningpass. Mot bättre vetande. För jag tror knappast att min träningsvärk är mindre imorgon... På torsdag har jag inget inplanerat. På fredag ska jag gå på Körberg & Dalle på turné på Konserthuset. På lördag kväll är det visning av nyrenoverade Rosenlunds Herrgård. På söndag funderar jag på att gå på Elvis Costello på Konserthuset. Helst vill jag få till ett träningspass också. Men, jag får se hur jag känner mig fram på lördag-söndag.

Vilodagar

Efter onsdagens hialösa tränande så har jag nu haft ett par vilodagar från träningen. Jag bestämde mig redan i onsdags att jag kommer inte träna, förutom ev promenad(er) förrän tidigast på söndag. Av tre enkla anledningar:

1. Jag var helt övertygad om att jag skulle få världens träningsvärk efter spinningen.

2. Om jag bara kör på så kör jag (väl) slut på mig själv och ger upp/tröttnar så jag får ett låååångt uppehåll igen.

3. Jag har finfrämmat på besök i helgen!

I torsdags blev det faktiskt en lunchpromenad, lyckades dock pricka in värsta regnskuren under promenaden och jag blev både kall och blöt! Men, det är sådana här dagar som man bygger karaktär. Typ. ;-) Det blev ingen lång promenad, jag gick "Munksjöbrorundan", som är ca 1,5 km... Hur som helst så var jag nöjd med den promenaden/träningen.

Men, fram på kvällen började jag trots allt fundera på om jag kanske ändå inte skulle ta och köra ett spinningpass på lunchen som igår fredag... Det gick ju bra det där med vilan. Men, när det väl kom till kritan så valde jag att inte packa träningsväskan på torsdag kväll eller fredag morgon. Det blev dock en liten promenad på lunchen.

Det känns dock lite konstigt att inte ge mig iväg till gymmet nu på morgonen. Även om jag bara varit i väg till gymmet på lördag morgon/förmiddag två gånger så känns det som att det skulle bli en bra rutin. Men, jag och syrran får väl ta en promenad senare idag. Planerar dock ett gympass imorgon när syrran lämnar landet Småland. Ska försöka att ta det lugnt, för det vore kul att köra ett Bodypumppass på måndag utan träningsvärk. :-)

Men, hur som helst, så mår kroppen bra av en eller ett par vilodagar. Detta oavsett om man som jag precis kommit igång med träningen (igen), och den som tränat länge!

Blev det nån träningsvärk efter spinningen då? Faktiskt inte. Kanske lite stel i nacken. Men det kan ju bero på många olika orsaker! Jag inbillar mig att den frånvarande träningsvärken beror på Bodybalancepasset jag körde efteråt. 30 min uttänjning och stretching var precis vad jag behövde!

Hoppla Kerstin!

Igår fick jag någon form av ett stolleryck...

Igår hade jag bestämt mig för att gå och spinna. Det var längesedan jag körde ett spinningpass med en ledare. Gymmet där jag hänger har nämligen de flesta passen med virtuell ledare, sista gångerna har jag inte ens fått igång systemet, utan jag har cyklat med egen musik i lurarna... Men, så upptäckte jag i lördags faktiskt att det skulle vara ett pass på 30 minuter som igår. Och efter visst velande så anmälde jag mig i tisdags kväll. Mer eller mindre hela gårdagen gick jag och tänkte på spinningen och om jag kanske ändå skulle avboka. Jag var inte det minsta pepp. Och med den inställningen kommer man inte så långt...

Men innan spinningen så blev det en lunchpromenad med två fina arbetskompisar. Det gick visserligen inte fort och inte gick vi så långt heller. Men vi kom ut och gick, och det är det viktiga.

Under eftermiddagen försöker jag mota bort alla negativa tankar och plocka fram de positiva. Då jag inte orkade åka hem mellan jobb och träning så hängde jag först en stund på jobbet, men gick till gymmet strax innan 18.00 och då passet började 18.30 hade jag gott om tid på mig. Så jag tog beslutet att faktiskt promenera på löpbandet i 15 minuter. Det var lite lagom uppvärmning inför spinningen. Spinningpasset var grymt roligt. Det var ett intervallpass kan man säga och med pulsbandets hjälp var det inte svårt att pressa sig lite till för att komma upp i den pulszonen som ledaren ville vi skulle komma upp i. Det var bra musik, ett par Scooterlåtar och så avslutades passet med Darude - "Sandstorm" om jag inte minns fel. Det här passet pressade jag verkligen allt jag hade. Jag menar, det var ju bara 30 minuter, och åtta låtar! Vid sista låten och första intervallpasset så kände jag dock hur krampen var i antågande. Först i ena vaden och sedan i andra. Det var bara att dra ner lite på tempot, men så fort jag försökte öka tempot så kände jag krampen komma närmare och närmare. Vilket var j*kligt tråkigt eftersom jag kände att jag ville ge det allra sista jag hade i kroppen, och låten är så grymt bra! Men, jag lyckades mota Olle vid grind...

Strax efter spinningpasset var det ett Body Balancepass och redan under eftermiddagen funderade jag på om jag skulle våga mig på detta pass eller inte. Body Balance är en blandning av tai chi, pilates och yoga. Och med tanke på min (stora,) stela och osmidiga kropp och korta muskler efter fotbollskarriären så var jag lite tveksam på om jag skulle våga mig på detta eller inte. Men, jag tog mod till mig och tänkte att det kan inte gå mer än käpprätt åt...

Det här passet var också 30 minuter långt och kändes lagom som förstagångspass. Det gick inte helt käpprätt åt... Men, det fanns ett par övningar som jag inte redde ut. Och vid en övning så var krampen nästan där igen... Det här var ett väldigt skönt pass att köra efter spinningen, då det blev som ett stretching- och avslappningspass för min del.

Känslan när jag kom hem igår och typ hela dagen idag har varit: stolthet, glädje och styrka. Att jag inte ballade ur, och faktiskt tog mig till spinningen. Att jag verkligen körde på. Jag pressade mig själv. Precis så som jag vet att jag kan göra. Att jag vågade mig in på Bodybalancepasset. Även om jag inte klarade av alla övningar så gjorde jag verkligen så gott jag kunde. Och jag kände mig så avslappnad efteråt. Och stark!

Jag vet inte om det här var något särskilt den här veckan eller om det kommer fortsätta, för i så fall vet jag vad jag gör på onsdagarna ett tag framöver!

Bodypump, del 2

Förra måndagen körde jag mitt första body pump-pass på ca 20 år. När jag kom hem från det passet, helt slutkörd, så bestämde jag mig för att köra body pump varje måndag fram till Gran Canaria. Det blir 6 tillfällen. Och det bör jag klara av.

Idag var det återigen dags för lite body pump. Jag anmälde mig redan igår, för jag var rädd att jag skulle fega ur annars. Visst, risken fanns ju att jag skulle avboka alltihop... Jag ska erkänna att jag inte var riktigt pepp under dagen på att träna, men jag visste att när jag väl tagit mig dit så kommer det bli kul.

Något som inte är lika kul är att jag fortfarande har lite träningsvärk i låren efter förra veckans pass. Det kan ju förstås bero på att jag tränade både i onsdags och i lördags. Denna träningsvärk innebar att jag inte kunde gå lika djupt ner på sqautsen och utfallen.

Jag är så stolt att gick dit. Att jag tog mig igenom passet. Även om jag fortfarande har väldigt svårt för åtminstone två övningar. Men, jag ska nog få in tekniken där snart. Hoppas jag i alla fall. Oavsett så lyckades jag pressa lite mer idag än förra veckan. Jag höjde inga vikter, men jag orkade fler repetitioner! Passet gick också lite fortare idag. Och det kan ju bero på att jag hade ett hum om vilka övningar som väntade mig.

Jag vet att man inte ska jämföra sig med någon annan, men det tar på självförtroendet när man inser att man inte bara är den svagaste i hela gruppen, man är också den klart osmidigaste... Men, det ska väl rätta till sig under den här resans gång!

Men, för första gången sedan jag faktiskt började träna (någorlunda) regelbundet, med siktet inställt på Jönköpings halvmarathon, så känner jag mig skönt trött. Tidigare har jag varit mer eller mindre urlakad på energi efter ett träningspass. Ikväll är jag visserligen trött, men inte alls på samma sätt. Det är som att (framförallt) lårmusklerna är helt slutkörda, men det är en skön trött känsla!

Det ska dock bli spännande att se om jag tar mig upp ur sängen imorgon! :-)

Pasta med chili och broccoli

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag verkligen köra fast vad gäller min matlagning. Jag har självklart flera kokböcker. Jag har ett par receptpärmar och jag har plastfickor fulla med diverse recept... Men, jag kör ändå på med samma gamla saker... Men så fick jag ett tips via Instagram på en pastarätt, som jag faktiskt funderat på att testa ganska länge, men har aldrig fått tummen ur... Men nu så...

Pasta med chili & broccoli 4 port.

Ingredienser:

225 g torkad penne eller macaroni (jag tog fussili, glutenfri, för det var vad jag hade hemma)

225 g broccoli, delad i buketter.

1/2 dl extra virgin olivolja

2 stora vitlöksklyftor

2 färska chilifrukter, urkärnade och tärnade

8 körsbärstomater (kan uteslutas)

färska basilikablad, till garnering

Gör så här:

1. Koka upp rikligt med lättsaltat vatten i en stor kastrull. Lägg i pastan, koka upp på nytt och koka pastan al dente i 8-10 minuter. Låt den rinna av, spola av den hastigt i rinnande kallt vatten och låt den rinna av igen. Ställ åt sidan.

2. Koka upp lättsaltat vatten i en annan kastrull och koka broccolibuketterna i 5 minuter. Låt dem rinna av, spola av dem hastigt i rinnande kallt vatten och låt dem rinna av igen.

3.Hetta upp oljan på stark värme i samma kastrull som pastan kokades i. Fräs vitlök, chili och körsbärstomater (kan uteslutas) i 1 minut under omrörning.

4. Tillsätt broccolin och blanda allt väl. Fräs i 2 minuter under omrörning så allt blir genomvarmt. Vänd ner pastan och hetta igenom allt i ytterligare någon minut. Lägg sedan upp pastan och grönsakerna i en stor varm serveringsskål, strö över basilikablad och servera genast.

Receptet kommer från: Njut av vegetariska rätter. Det finns även med i Njut av pasta.

Den här rätten är riktigt god. Och hyfsad stark. Men jag gillar lite starkare mat. Lättlagad är den med. Jag valde (dock) att pimpa den med fetaost (lades på efter att bilden togs). Och det var riktigt riktigt gott.

Syndat...

Japp, jag har syndat. Jag är en av dem som hävdar att man minsann bara äter semla på semledagen, dvs fettisdagen. Så ni kan ju tänka er hur det kändes för mig att äta en semla igår. Ok då, nu är det väl ok att äta semla. Men redan kring jul? Nej, där drar jag gränsen. ;-)

Men, när jobbet bjuder på semla, och det även finns en glutenfri till lilla mig, då kan inte ens jag säga nej. Och ska jag vara helt ärlig, så är jag inte så förtjust i semlor. Alltså är det inga problem för min del att äta en semla om året, och då ska den såklart avnjutas på den riktiga dagen! :-) I år blir det två semlor då...

Min Bullet Journal, del 2

Det här inlägget kommer då handla om min arbets-Bullet Journal, alltså hur jag har byggt upp och använder den! Jag har alltså två stycken. Jag valde att använda mig av två separata, för att skilja på arbete och privatliv. Målet var att lämna arbets-Bullet Journalen på jobbet, för att liksom lämna jobbet på jobbet. Men, jag upptäckte ganska snart att jag gillar att kika igenom den på kvällen för att se vad jag har att göra på jobbet nästa dag!

När jag väl bestämt mig för att använda mig för den här typen av planering så gick jag och rotade igenom min ganska stora hög med diverse anteckningsböcker och -block. Ganska snart så fastnade jag för en anteckningsbok jag köpt på Grenna Museum. Den är i A5-format och med rutor.

Jag började sedan med att göra ett index, där jag fyller i sidonumren och vad som finns på respektive sida allteftersom jag fyller min Bullet Journal. I den här BuJo:n (som det förkortas) har jag vigt tre sidor åt index. Jag får se om det är lagom eller inte.

När indexet är klart så gjorde jag en framtidslogg (future log), där jag helt enkelt skrev upp årets månader. I varje månad fyllde jag sedan i det jag redan från början visste skulle hända. Då det handlar om arbetet så var det tex "våra" olika föreställningar, men det kunde också handla om lunchavlösningar och möten.

Framtidsloggen är det som tagit mest tid att utforma!

Steg 3 i min arbets-BuJo var att göra en månadslogg (monthly log). Här har jag haft lite olika layouter. Det är det som är en av fördelarna med att använda sig av en BuJo, man kan ändra utifrån hur behoven ändras och gillar jag inte en layout så testar jag en annan... Jag migrerar uppgifterna från framtidsloggen till månadsloggen. När det dyker upp nya saker under månaden som gäller tex februari, så fyller jag bara i uppgiften på respektive datum.

En väldigt enkel månadslogg

Efter månadsloggen så har jag ett "extra steg" i min BuJo, och det är att jag använder mig av veckologg (weekly log). För mig passar det perfekt, då jag gärna vill ha en överblick över vad jag har att göra under veckan. Vet jag redan från början vilken dag uppgiften måste utföras, eller när tex ett evenemang så fyller jag i det direkt i den veckodagsrutan. Jag kikar självklart i min månadslogg och migrerar till rätt dag. Jag har även en ruta som heter "under veckan", där fyller jag i sådant som ska göras under veckan, men som jag inte har någon speciell veckodag till. Jag har även en liten ruta som heter privat, där fyller jag i sådant som kan vara av värde så att jag inte lovar bort mig och därmed dubbelbokar mig. Jag har även börjat med en ruta som heter veckomöte, där fyller jag i sådant jag vill ta upp på våra veckomöten!

Layouten (rutorna) tar inte mer än ca 10 min att göra...

Ibland händer det att den där "dagsrutan" i veckologgen är full med uppgifter, men jag har mer att göra, eller saker att komma ihåg. Då använder jag mig av daglig logg (daily log).

I min arbets-BuJo har jag för tillfället knappt några samlingar/listor/idéer, så det har jag ingen bild på.

En viktig del i en BuJo är kodmarkeringarna. I en BuJo är det tänkt att dina anteckningar ska vara korta och koncista. Alltså inga romaner här inte. Kodmarkeringarna är en tydlig markering för att visa uppgiftens/aktivitetens art. I min BuJo finns den här "nyckeln" allra längst bak. Men, man kan placera den var som helst. Det är dock en fördel att du lätt hittar den!

Mina nycklar! 

Men, är det inte massa onödigt jobb att hålla på och skriva in en uppgift flera gånger om? Dvs först i framtidsvyn, sedan i månadsvyn och slutligen i vecko-/dagliga vyn? För min del är det inte det. Jag gillar den här formen av repetition. Min hjärna kopplar faktiskt av.

Min BuJo är ganska enkelt upplagd. Jag håller inte på med en massa utsmyckningar. Framför allt för att jag inte är speciellt artistiskt lagd. Typ inte alls om du frågar mig!

Hur mycket tid jag lägger på min BuJo? Det är svårt att säga. Men, söndagen är den dagen jag lägger mest tid. Då ritar jag upp nästa veckologg. Jag ligger dock alltid två veckor fram... På söndag ritar jag upp och fyller i (det jag kan) vecka 8.

Blir det inte oordning i BuJon? Jag menar, det är först ett månadsuppslag, sedan ett eller kanske två veckouppslag, och så kommer det dagliga loggar mellan fler veckologgar... Det var faktiskt det jag kände mest "oro" för. Jag gillar ju struktur och vill att det ska vara i ordning. Men, det är samtidigt charmen med en BuJo. Och jag har ju indexet, så jag ser vilken sida jag ska kika på! Inför nästa BuJo, kan det dock hända att jag lägger alla månadsloggar på rad. Men, jag kommer säkert ångra mig flera gånger om!

Jag saknar inte en "vanlig" almanacka. Den här varianten är helt perfekt för mig just nu. Jag får pyssla lite och varva ner när jag fyller i min BuJo!

När den här arbets-BuJon är full, så blir det nog att jag gör en BuJo där jag har jobb och privat i samma... Visst jag skulle kunna göra det redan nu. För det är ju det som är charmen, men jag känner att jag vill göra slut på den här boken först. Därefter får jag se hur jag känner.

Vill du veta mer? Kika in på: www.bulletjournalsverige.se och www.bulletjournal.com
På Instagram och Pinterest finns hur mycket inspiration som helst!

Min Bullet Journal, del 1.

Jag har i många många år skrivit "att-göra-listor" och andra kom-i-håg-lappar. Dessa har då skrivits på diverse lösa blad och rätt var det är så lappen borta! Då har det bara varit att börja om från början... Jag har haft kalendrar i olika storlekar och former, men jag har ofta glömt att skriva i dem och har då istället skrivit mina lappar.

Men, så av en slump ramlade jag över Bullet Journaling på Instagram. Jag var uttråkad en dag och klickade på sökknappen och började helt enkelt kolla på random bilder. Då var det en bild som fångade mitt intresse. En egengjord "kalender". Tänkte väl inte så mycket på det. Så scrollade jag bland alla bilder på Instagram en helt annan dag, och då var det ytterligare en sån där "kalender". Jag kollade in hashtaggen och så googlade jag. Och ungefär där var jag fast. Men, jag var kanske inte riktigt beredd att börja, då alla bilder jag såg var riktigt utsmyckade kalendrar. Och jag har då ingen artistisk ådra. Men, så hittade jag en svensk sida, som handlar om just Bullet Journal. Sedan gick jag in på "originalsidan" och läste lite mer. Sedan bestämde jag mig för att testa.

En Bullet Journal är mycket enkelt förklarat ett planeringssystem som du själv designar i en anteckningsbok. Det har ett ramverk som du använder för att sedan anpassa efter dina behov. Det skapar ett system  som hjälper dig att få saker gjorda. Allt du behöver är en anteckningsbok och en penna. (hämtat från: www.bulletjournalsverige.se)

Enligt grundaren Ryder Caroll bygger du upp din Bullet Journal så här:
1. Index
2. Framtidslogg
3. Månadslogg
4. Daglig logg
Du kan sedan bygga på med idéer och samlingar.
För att få struktur i din Bullet Journal behöver du kodmarkeringar/punkter.
En annan viktig punkt i din Bullet Journal är migreringen (mer om det senare).
Men, det finns minst lika många varianter på en Bullet Journal som det finns användare. :-)

För att inte det här inlägget ska bli alldeles för långt, så berättar jag om min Bullet Journal i nästa inlägg!

Ont ska med ont fördrivas

I måndags genomförde jag ju mitt första bodypump-pass på ca 20 år! Kroppen var helt slut när jag kom hem på kvällen. Och igår började den berömda träningsvärken krypa inpå. Framför allt satte den sig på låren och rumpan (skinkorna). Visst jag kände av mina triceps, och så "fästet" på framsidan av kroppen, mellan brösten och axlarna... Och det blev lite värre ju längre dagen gick. 

I morse när jag vaknade var jag riktigt riktigt stel i mina lår. Jag tog mig upp ur sängen med viss möda, nej jag ljuger inte så illa var det. Den stora pärsen var när jag skulle knyta mina kängor. Jag var tvungen att sätta mig på en stol för att klara av det. Promenaden till busshållplatsen var en plåga då det är motlut typ hela vägen.

Nu var jag inte det minsta förvånad över den här träningsvärken. Jag har till och med förväntat mig den... Men, det sägs ju att det bästa man kan göra när man har träningsvärk är att röra på sig. Så i morse packade jag träningsväskan. Planen var ett lättare pass på löpbandet, läs promenad ca 20 min, antingen på lunchen eller efter jobbet. Jag skulle självklart kunna promenera ute och samtidigt få frisk luft, men det var så rackarns kallt idag. Och kombinationen kyla och stela muskler är ingen höjdare.

Jag tog beslutet att gå till gymmet på lunchen. Då är det ju liksom avklarat. Jag bytte om på jobbet och stapplade iväg till gymmet. När jag skulle gå ner för trapporna för att ta mig till omklädningsrum och gym ville jag nästan börja gråta, så ont gjorde det i musklerna!

Väl inne på gymmet var planen 20 min promenad på löpbandet. Så jag började promenera. Men när jag passerat 5 min tänkte jag att jag kan ju alltid testa att jogga lite. Så när klockan slog 10  minuter ökade jag hastigheten och började jogga. 2,5 minuter blev det. Sedan promenerade jag 2,5 minuter, joggade 2,5 minuter, promenerade 2,5 minuter, joggade 2,5 minuter promenerade, 2,5 minuter joggade och avslutade med 2,5 minuter promenad.

Det blev dock till att leta fram krigaren och tävlingsmänniskan i mig. Och jag är så glad att jag orkade 30 minuter totalt på löpbandet med 10 minuter jogging. Nu vet jag att det någonstans gömt i mig finns en liten fighting spirit, som får mig att pressa mig lite lite till...

Under eftermiddagen blev mina lårmuskler stelare och stelare, och när jag satt vid mitt skrivbord och jobbade, och jag skulle dricka lite vatten, så orkade jag knappt lyfta vattenglaset...

Nu så här på kvällskvisten så gör det riktigt ont när jag reser och sätter mig. Men annars är det rätt lugnt i benmusklerna. Jag är dock trött i armarna känner jag. Men, imorgon är nog träningsvärken på väg bort igen...

Jag är så stolt över mig själv som faktiskt tog mig till gymmet och genomförde detta pass, trots enorm träningsvärk. Det var inget jättepass, men det genomfördes och det blev bättre och längre än jag förväntat mig!

Bodypump

För en sisådär 20 år sedan, så körde mitt fotbollslag Bodypump under vintersäsongen. Det vill säga perioden mellan två fotbollssäsonger. Den gången (perioden) fastnade jag inte för denna träningsform, och har således hållit mig borta från den. Antagligen för att jag har jättesvårt med koordinationsförmågan och är allmänt svag i armar och axlar. Nu är jag ännu svagare i armar och axlar. Det är nackdelen med att ha kontorsjobb...

Hur som helst. Syrran har länge tjatat om att hon vill börja träna Bodypump igen, men inte vågat. Men, så när hon bytte gym, så tog hon tag i sina demoner och anmälde sig till ett Bodypump-pass. Förutom en gång då hon var lite krasslig, så har hon kört på. Nu så tänker jag att om syrran kan så kan väl jag. Jag kan åtminstone ge det ett par försök. Dock har jag skjutit på det av olika anledningar. Men, så tog jag beslutet igår att köra ett bodypumppass, då det låg så bra i tiden efter jobbet.

För den som inte har koll på vad Bodypump är, så är det styrketräning i grupp. Man har en matta, en bräda (stepup), en skivstång och vikter av olika tyngd.

Trots syrrans hurrarop och tips så lyckas jag välja en plats där jag inte riktigt riktigt ser ledaren, så nästa gång ska jag byta plats i salen. Det var riktigt roligt. Utmanande, även om jag körde med mycket låga vikter hela passet. Och jobbigt. Det var riktigt jobbigt när vi körde benövningar och jag var sekunder, jag menar verkligen sekunder, från att få världens kramp. I båda vaderna. Samtidigt.

Precis efter passet var jag så trött att mina benmuskler riktigt skakade! Det var en upplevelse (utmaning) att bara ta sig upp för trapporna för att komma ut på gatan från gymmet!

Jag kan konstatera att jag har sjukt svaga överarmar och axlar, men dessa muskelgrupper kommer ju tränas upp nu, och det vore väl konstigt om jag var superstark, om jag knappt rört på mig de senaste åren. Jag kan också konstatera att koordinationsförmågan fortfarande är lika med noll. Jag är även lika smidig som ett kylskåp. Men, å andra sidan, nu har jag gjort det här passet, och då man kör typ samma pass i tre månader enligt LesMills, så vet jag vad jag har att vänta mig nästa gång! Självklart kommer jag ge det ett par chanser till. Och även jag ska nog få till tekniken och koordinationen så småningom.

Hur känns då kroppen så här på morgonkvisten, dagen efter? Rätt så bra faktiskt. Räknar dock med att träningsvärken kommer smygandes under dagen! Annars så blir jag faktiskt lite besviken... Där jag känner mest just nu är lår och höfter! Ja, ni läste rätt, höfterna. Men, jag är sjukt stel i höfterna i vanliga fall, och det finns väl nån liten muskel där, som inte är van att arbeta... Typ höftböjarmuskeln. Den kan inte ha överarbetat sig de senaste åren!

Om jag inte ballar ur nu, så kommer jag hinna med minst sex bodypumppass (inkl. det jag gjorde igår) innan Gran Canaria! Och det borde ju ge något resultat. Ska fortfarande hinna med minst ett löppass i veckan och ytterliga ett pass på gymmet, antingen styrketräning eller typ spinning!

Nu är det dags att bege sig till jobbet, och det ska bli spännande att se hur uppförsbacken till busshållplatsen känns i kroppen.

Svaga muskler...

... är jag mycket väl medveten om att jag har. Men att mina biceps för tillfället är så svaga att de inte ens orkar med två ynka övningar på gymmet, det var jag inte beredd på... Och då hade jag inte ens några vikter att prata om.

Har alltså åkt på träningsvärk i överarmarna (bicepsen) idag efter gårdagens gympass. Det är bara att fortsätta träna denna muskelgrupp. Det är helt klart. :-)

Fast ska jag vara helt ärlig, så gillar jag träningsvärk.

Lördagsträning

Jaha, har jag gått och blivit ett sånt där "träningsfreak" som kliver upp ur sängen i ottan på en lördag och sticker till gymmet? Å nej då. Eller, vem vet... Men idag så blev det faktiskt ett lördagspass på lördagsmorgonen.

Ska jag vara ärlig, så var jag inte så pepp på att bege mig till gymmet, men då jag ändå bestämt mig för att åka in till stan, för att sätta upp ett gäng nya affischer på teatern, och jag ändå pröjsar (den hiskeliga summan av) 199 kr/månaden för gymmet, så tänkte jag att det är väl lika bra att köra ett litet pass.

Varför sätter jag upp affischer en lördagsmorgon och inte en vardag, under arbetstid? Därför att vi haft en långkörare som hade sin sista föreställning igår kväll, med egna affischer i de flesta "affischhållare", och det är ett arrangemang på teatern idag/ikväll... Så jag tänkte att det kunde ju vara bra att de som är på teatern idag/ikväll ser vad som erbjuds på teatern inom närmsta framtiden! :-)

När affischerna var uppsatta var det bara att traska vidare mot gymmet. Idag hade jag faktiskt inte tänkt att bara köra på löpbandet, utan även träna lite styrka och balans. Men det blev inget toppenpass. Nej, nej. Mina löpartajts, och trosor de åkte ner, och löpartopen (hade inte min vanliga svarta) den gled upp så jag visade min icke smickrande mage... Så jag fick försöka dra upp byxorna och dra ner tröjan under tiden jag sprang där på bandet! :-) Efter de planerade 15 minutrarna på löpbandet så var siktet inställt på stepupbrädan för att köra lite "trappträning" och balansövningar. Men, den var upptagen. Av en tjej som eg pysslade med situps och annat på en matta. På stepupbrädan hade hon ställt två hantlar. Inte vågade jag gå fram och fråga om jag kunde använda mig av brädan... Nej, är alldeles för feg... Då vi var endast tre personer på tjejavdelningen, så är det ju rackarns typiskt att just den grejen man själv planerat att använda sig av är upptagen... Ja, ja, det är ju helt klart ett STORT i-landsproblem. Istället blev det träning av framsida och baksida av lår, rygg, axlar och biceps.

Och, det bästa träningspasset är ju det som faktiskt blir av!

Träningshysteri...

På mitt jobb har det blivit någon form av "träningshysteri". Det tränas till höger och vänster. Det pratas träning när man kommer på morgonen, vid frukostfikat... De som har möjlighet tränar på lunchen, jag är en av dem, sedan får jag dock dåligt samvete för att lunchen blir lite för lång... Självklart har jag jobbat ikapp den förlängda lunchen innan, eller så jobbar jag över lite, men ändå.

Vi är ett gäng på jobbet som ska springa Jönköpings Marathon och Halvmarathon. Självaste chefen ska göra IRONMAN 70.3 Jönköping. Så självklart tränas det inför detta. Några av oss, jag är en av dem, har dock lite ångest inför vad vi gett oss in på.

När jag kommer till jobbet i måndags så tisslades och tasslades om helgens träningseskapader. Det hade tränats inför IronMan och maran/halvmaran, en hade sprungit 8 km, en annan 12 km och så jag som hade kämpat och plågat mig genom 5 km!

Just nu känns halvmaran mer eller mindre omöjlig att besegra. Jag orkar ju knappt springa 1 km i ett svep. Hur har jag lyckats få det att gå så långt? Det är långt kvar säger du. Visst säger jag. Men helt plötsligt så är det den 19 augusti...

Men, jag kämpar vidare. I måndags blev det ju ett spontanpass på lunchen. Väskan var ju ändå kvar på jobbet sedan förra veckan då jag planerade att träna, men som aldrig blev av...

I går var träningsväskan med till jobbet igen. Men istället för att spinna, eller träna på löpbandet så valde jag att springa utomhus! Jag hade "ritat" upp en runda på ca 2,7 km. Men lyckades springa fel typ det första jag gjorde. Nu blev det ingen jätteomväg, men en uppförsbacke jag inte planerat... Just nu känns uppförsbackar väldigt jobbiga. Där har jag verkligen något att träna på inför halvmaran. Jag fick testa bansträckningen lite då jag övade lite på målgången i och med att jag sprang över Munksjön. Det var ingen vacker målgång. Men, det ska väl rätta till sig. ;-) Precis när jag skulle stänga av Funbeatappen och se hur långt jag lufsat runt så stänger mobilen av sig. Typiskt. Jag som hade sett till att jag hade nästan fulladdat batteri när jag gav mig iväg då jag vet att den är lite kinkig i kyla... När jag fick igång mobilen igen så visade appen att jag fått ihop 2,95 km på en tid av 22.05 ungefär. Det kan ju stämma då telefonen stängde av sig själv kanske 25 meter innan jag var framme vid målet!